trviviala trevligheter.

det är inte min melodi någonstans denna köld som utan hämningar tar sig innanför varje lager av kläder. lagervis av kläder som jag önskar kunde begränsas till endast ett par sandaler, softa jeans och ett linne. under min vandring mellan simhallen och spårvagnen [begränsar helst utomhuststunder now days] fann solen min frusna hud och för ett ögonblick var sommaren alldels intill. när jag anlände till de rödas kollektiv [insåg att jag inte sovit här på ytterst lång tid] var jag tvungen att kasta allt jag hade för händer och hungrande efter äventyrsberättelser av värme följa min vän pernillas stora resa i asien. hon har kommit fram till vietnam och lever med slukande ögon, nyfikna händer och ödmjuka steg. har besökt platser där människor torterats så svårt att blodstänk fortfarande befläckar söndervittrande väggar. upplever vilda nätter i svart hav bland lysande vattenväsen. jag saknar dig syster.


jag och pernilla i nepal, våren 05.


talade med david ikväll. han kommer mest största sannolikhet att lämna göteborg för att förverkliga en av sina stora drömmar. att få leva enkelt, arbeta hårt, somna utslagen med råmande läten i natten. han har fått plats på en bondgård som lärling och jag kan inte annat än att önska honom lycka till men of course, du lämnar mig att sakna dig.





dave.


snart vankas nattjobb. sedan den oövervinnliga livsnjutaren som utan sömn har frukost med david och kanske en glimt av kärleken som sedan ger sig av till malmö för att smälta folk med sina klockrena ord. kvällen kommer att vigas åt julmys [det är faktiskt okej i november] i form av lussekattsbak, glögg och härligheter med malla och elin.
vänskapsfröjd.