to be home.

märkligt ibland hur det kan vara. att den plats jag så många gånger flyr ifrån också kan vara just den plats jag som allra mest behöver ibland. när planet dök ned mot marken, svävandes över enorma områden med granskog täckt av snö, ned på en landningsbana med vita drivor så kändes glädjen nästan överväldigande. to be home. för ett ögonblick. en definition av kontraster, oändligt varierande uppfattning. min mor fyller femtio år och vi firar henne med närvaro och socker.
lever nära varje stund av möten och granskar varje linje i hennes ansikte, i deras alla ansikten. rötterna skakas och påminner mig om vart allt en gång började. liknelsen är stark med att klättra upp i moderjords massiva berg. med bara fötter mot jorden är vi alla förenade. jag har det altså väldigt fint här men är som vanligtvis delad och vill ha mer än mest. de mina i form av den stora kärleken och den håriga succéhunden befinner sig 1470 km ifrån mina rötters berg. i malmö. staden där den symboliska hatten vilar. wherever I lay my hat is home. det får ta sin tid att landa. än känns de slingrande visionerna grunda och osäkra men jag vet med erfarenhet att ensamhet i nya marker föder livet på ett nästan omärkt vis. en dag lever vi plötsligt bara där, närvarande, kännande och med säkra steg. hemlängtan får komma och gå som genom en meditation. inga tankar är skrämmande eller felaktiga. de finns där men de passerar också vidare, lämnar sinnet öppet och rent för annat att ta plats. inte nya färger men andra nyanser bland de tidigare ditmålade. att vara i luleå med hanna har gett mig klarhet och styrka. har fått möjlighet att spegla mig och förstå varför jag är och hur det mesta har blivit såhär. med denna klädsel av eld vill jag kunna återvända hem där växterna redan slagit ut. vill bevara insikt över att is kan skapa den allra största värme och att vi ur vår värme lever ut visioner som kan ta oss precis hur långt som helst. konstraster är det som gör mig rik.