flinka spankuleranden.
sitter och skriver om en författare vid namn okin, om hennes generaliserande syn på vad ett förtryck innebär och hennes statiska syn på liberalismen. på tal om generaliserande och fokus på kvinnor och mäns [skilda?] utåtagerande så lyfter jag blicken i den stora läsesalen. följer med kattögon de tre män som likt gestapospårvagnskontrollanter spatserar omkring i tystaden. de bär alla långa mörka rockar, dessa män ser ut att kunna representera bilden av den hierarkiske fadern av god härstamning och klass. de går runt omkring, tittar ned på oss studenter som sliter våra hår, kliver runt med stora bestämda steg med händerna bakom ryggen, som fina herrar bör. saknas bara att de bär hatt och promenadkäpp. de stressar mig. et, tu, tre så lämnar de salen. andas ut.
1 Comments:
Vilka märkliga män, intressant iaktagelse. Kanske inte gick att undgå?
När får jag se din nuna min kära? Är den alldelens nedkörd i hemtenta imorgon kväll? Jag ringer efter praktiken!
Besos i flertal, mjau!
Skicka en kommentar
<< Home