jungfru maria möter djävlar anamma.

älskar möten. av spontan karaktär. ögonblick då du ser den där människan som är just den du omedvetet just behövde få ett givande samtal med och när det kommande samtalen av spirituella våglängder blir precis det du hade beskrivit att du önskade, om du varit tillräckligt medveten om dig själv och din hela persons röst. detta hände mig idag och under den tid vi satt på en bänk hann andra människor passera oss och på något sätt var alla jag tog i hand så karaktäristiska så att jag inte kunde se annat hos dem än just skönheten. hos liv. som tror. och kanske vet att det finns fler koder, andra koder att knäcka än de normativa, de samhälleliga stereotypiska. människor i färg. jag och min relativt nyfunna och även nyvunna vän disskuterade den stora livsmeningen med att veta om sin uppgift, eller att själv helt sonika uppfinna den. han skulle på ett möte senare under kvällen. ett grönt möte, ett vi-vill-bort-från-trafiken-möte. vi flyttar till skogen och gör som en del gröna vågen aktivister gjorde redan på 70-talet. vi skapar en egen sfär av balans mellan stad och landsbygd istället för att kvävas av dessa hårda gator. ett sådant möte. där kan han bo för ett tag, under de mindre evigheter han vill spendera i detta land och sy kläder, de perioder han inte reser för att finna inspiration och fylla på med syre under vingarna. allla behöver vi nog en plats att landa på. en vetskap om, att vi har ett val.

för dagen, då jag ständigt är full av idéer av all tänkar utformning, är jag helt färgad av en tanke, en uppgift av aktörskap. anledning till detta är den grund som samhället vilar på idag. den patriarkala samhällsordningen med de socialt konstruerade könsrollerna. för att hårddra detta utan att egentligen behöva överdriva så är kvinnor i huvudsak i hela världen starkt förknippad med moderskap. det är med moderskapet som hon ställer upp för sin nation, som hon bidrar med arbetskraft till samhället genom att föda fram nya individer. hon blir i vissa fall just endast under sitt liv given [observera, inte tagen] uppgiften att vara moder. med en punkt därefter. denna moder placeras i många samhällen fortfarande inom hemmets väggar där hennes naturliga plats anses vara. där hon kanske villl vara, för att hon är lurad att tro att hon inte kan välja annat. där mannen också i större utsträckning kan kontrollera och bestämma över hennes kropp och sexualitet, om preventivmedel ska användas, när han är sugen på att stöta runt litegrann. den goda kvinnan med god moral accepterar detta och känner sig inte nödvändigtvis förtryckt, för det behöver hon egentligen inte vara då förtryckt är ett hårt ord som kan äga många nyanser utifrån den som definierar. jag tycker dock att det är synd och rent miserabelt att hon ofta inte ges möjlighet att se att andra alternativ till liv kan finnas. vi skulle kunna fortsätta med att definiera vad god moral är, en god kvinna. genom att definiera skapas motsatser. omoralisk, dålig. hon som vill vara fri, som vill vara sin egen att bestämma över kropp och själ? i mitt resonemang utgår jag ifrån länder. främst i syd. men jag finner oss själva i väst inte stå långt ifrån, vi är däremot betydligt smidigare i vårt sätt att dölja ett starkt förtryck, särskiljning mellan kön som definierar och värderar. j ä m l i k h e t. människovärde. utsuddade gränser. vi döljer, altså finns det fortfarande kvar. någonting som förenar oss i stort sett alla jordens länder är att barnlösa hamnar utanför normen.ibland är barnlös kvinna ingenting värd, får inte vara med.
är du i sverige kvinna och homosexuell riskerar du att bli stigmatiserad som en sämre sorts kvinna, kvinno-man, icke-kvinna. efter ett långt och envist arbete har kvinnor nu rätt att provrörsbefruktas eller att göra närståendeadoptioner. ökningen av mamma-mamma-barn familjer har ökat betydligt idag. detta är jag tacksam över då det för mig känns naturligt att människor oavsett kön och sexuell läggning ska ha lika rätt att adoptera, provrörsbefruktas. det jag vill ta upp som ett problem är att det nästan förväntas att lesbiska kvinnor ska vilja ha barn nu när möjligheten finns. om inte, så är de inte bara homosexulla utan också fullständigt onormala. kvinnor är mödrafigurer. förväntas använda sina biologiska egenskaper som omhändertagande, uppoffrande, vårdande egenskaper i alla positioner, överallt. på arbetsplatser blir tydligen klimatet annorlunda om kvinnor får sprida lite moderkänslor, lite varm mjuk uppmuntrande anda. inom politiken förväntas kvinnor ta ansvar för typiska "kvinnofrågor". som om alla kvinnor idag är "typiska kvinnoideal", mödrar, feminister? knappast. mödraskap är alltid centralt. antingen så skaffar du barn och kommer, oavsett en god intuition få prioritera bort din självständighet och frihet som kvinna för att det samhället vi här lever i är utformad med det huvudsakliga föräldraansvaret hos kvinnan. hon har dessutom sällan råd att låta mannen stanna hemma med barnet istället då kvinnor ofta tjänar sämre än män vilket, i en situation med småbarn leder till att tanken om det jämlika förhållandet går i kras. skaffar du inte barn för att du frivilligt och utan problem väljer bort att bli moder så ifrågasätts du högljutt. människor förväntas vilja ha barn. annars är du konstig, utanför normen, eventuellt omogen eller inte kär i din partner.

för egen del så är jag vansinnigt kär i min partner, jag är relativt vuxen och har ett klart medvetande, fortfarande med mycket att lära och med intuitioner om att andra ska se konstruktioner som skapar människans "naturliga" beteenden. idag. där jag satt på bänken med min vän så hade jag kunnat skriva under med min namnteckning på att jag vill vägra att någonsin skaffa barn av rent politiska skäl, likväl som att en del får välja att vara politisk flata. jag vill vara fri att göra andra val än de som mitt kön, min, som i dett fall råka vara en mutta bereder plats åt mig. vill kanske inte alls vara moder utan göra alla de där andra valen med tillhörande möjligheter som så många män ständigt får lov till. varför inte jag? behöva kombinera? likaväl och likabra att välja bort, välja mer av det andra på kakfatet. rent hypotetiskt. jag äger ett val, som är mitt eget.

i argentina finns två typiska könsideologier. "machism" och "marianism". båda är förfärliga och skapar orättvisa förväntingar på både man och kvinna. mannen som aggresiv, intolerant, överlägsen med sexuell agressivitet. kvinnan framställs som ond eller god. samhällets förebild av kvinnor är jungfrumaria. hon som blir gravid utan att haft sex, som föder jesus fortfarande oskuld och ren. någonting att eftersträva? lycka till kvinns.