mellan raderna har tiden blivit omrörd.

det var så länge sedan jag skrev. önskar att det jag ville tala om kunde få närvara mellan raderna, vara de penseldrag på en akvarell målning som ger bilden de skarpa mest talande konturerna. möjligen är det precis så det är. jag hade inte kunnat lämna mina avtryck idag på det sätt jag gör utan de spår som vilar i mina fingrar.
jag börjar så. att känna hur rörelsen börjar. igen. och igen. och igen. jag ska förvrida och erkänna sanningar, kasta om och räta ut, betrakta och vråla. jag vrider sönder lena meningar och agerar med kroppen, med att bända ut varje led.

hon är tillbaka.