en kluven sanning.

talade med två kvinns om urmoderskraft igår, om kvinnoanda eller kalla det tjejsnack. ett begrepp, en definition som för att kunna existera i mitt vokabulär innebär att jag särskiljer på kvinnligt och manligt, detta trots att jag vill mena att vårt rent biologiska kön endast är en situation men inte vårt öde utan att vi konstrueras till att anamma våra sk kvinnliga vs manliga attribut, egenskaper och förhållningssätt i vårt dagliga liv samt vår omvärld. trots detta kan jag ibland känna en ren instinktiv längtan efter att omge mig enbart av andra kvinns, att diskutera sådana ämnen som av någon anledning aldrig känns lika relevanta i mäns närvaro. mäns, skriver jag. när jag samtidigt anser att vi alla är mer människor än kön vilket då borde innebära att samtalsämnen borde inkludera alla, beröra alla och definitivt vara viktiga överallt för att vi tillsammans ska förstå meningarna. jag är kluven men tror mig ändå vara medveten och inte vilja förespråka en förtryckande norm skapad av en manlig auktoritet. trots detta är jag för att inte hyckla definitivt en produkt av detta patriarkala samhälle. jag och fredrik lever tillsammans i en medveten relation. vi förespråkar båda två att inte klä på sig samhällets normer utan att istället våga göra annat. jag citerar min vän ulli; " han bär stora byxor medan du gärna klär dig i kjol, han står på scen och talar om politik medan du läser genus frågor ur böckerna och diskuterar på sidan om, han klättrar på hus medan du utövar yoga och söker inre frid.." jag finner detta intressant. samtidigt måste jag medge att jag trots min tro på en köns neutral värld formligen älskar gudinnor och beundrar kvinnokroppen som ett fantastiskt verk av naturen skapad med ett berg och dal bana landskap. varför Inte framhäva detta? frågan är, när blir ett skönt verk ett objekt?

jag hade en konstigt debatt med en ung man igår. jag inser att jag utan att ha relation till någon [man] lätt blir hård och vass och tar mig an ett ämne som feminismen som om jag beskyddar mina kvinnliga vänner, min moder och alla våra historiska mödrars mödrar. att ens kritisera att ordet feminismen används för att det skapar en orättvisa för alla män får mig att utgå från att personen ifråga inte har mycket gemensamt med mig. vi disskuterade länge utan att komma överrens men jag anar att många frågor hos mannen angående om alla feminister hatar män fick nya synvinklar. efteråt drack jag en kopp chai. till ett visst sorts te sitter det alltid fast en liten pappbit i tepåsens snöre med ett budskap på. mitt budskap löd; " to learn, read. to know, write. to master, teach. "

jag har just fått några rader av min sparringskvinna malla. hon får avsluta vad jag aldrig kunnat säga bättre själv;
Vi är det vi bär med oss, det vi gör nu och det vi drömmer om att förverkliga i framtiden.

"Gudinnan är jorden som skänker liv och tar liv - hon är skaparen men även förgöraren. hon finns i naturen, hon ÄR naturen och vi ser henne i månen och i havet."