när dåtiden blir morgondag.

gårdagen spenderades tillsammans med vänner och paltkok. jag försöker föra fram min önskan [till någon högre makt] om att alla ska få möjlighet att finna verktyg för att kunna förverkliga sina drömmar. vi sitter tillsammans jag och de mina och måste klassificera oss som vinnare på lyckohjulet inom många områden. vi plockar godhetspoäng i form av att våra storkmödrar låtit oss landa här i ett relativt säkert land med det sociala nätverket som erbjuder oss många fördelar. utifrån sett så är vi välplacerade. home is where your heart belongs nynnade mitt hjärtas melodi tidigare då jag med vana slängde upp ryggsäcken på ryggen eller tillfälligt placerade den i en vrå på ett tillfällig plats jag aldrig benämnde som hemma. det var i stegen som lyckan och meningen gjorde sig hörd och därför fortsatte jag och hade nog aldrig upphört, inte börjat söka annat om det inte vore för de omständigheter som på sitt sätt måste äga sin mening. jag och hanna resonerar alltid så, att vår vandring är ett resultat, ett närmande till vårt mission in life. men. om händelser och aktiva val har en viktigt del i den stora lärdomen, ett sätt att nå vidare så är även detta, mina nuvarande val med ryggsäcken samlandes damm också det enda rätta för mig, just nu. jag kommer aldrig aldrig aldrig upphöra vara i rörelsen. Jag förmodar att det handlar om en kompromiss av att inte få allt, inte det första och enklaste men istället kunskap genom att lägga vardagspussel, att lära sig hantera koder som förr var far away from me. kunskap, en del av ihopsnickrandet av framtidsvisionen. när vi sitter där med våra norrländska delikatesser, bara det en del av vad våra rötter är men hur aktiva val fört oss vidare och samlat oss tillsammans, sparvarna. just nu vill jag inte göra så mycket andra val än de jag gjort, de som får mig att bo i ett regnigt göteborg och allra mest fokusera på en fantastisk kärleksvän och globala genusfrågor, olika utvecklingsstrategier och en växande förmåga förmåga till kritik. jag vill ha detta för att jag tidigare någonstans förlorade hoppet, tappade ork och ord om drömmen. how to go next? jag ville vidare, ville naivt förändra världen men visste inte längre hur, förlorade ambitionen att ständigt arbeta med okreativa uppgifter, allt för biljetter vidare, varje krona kunde förvandlas till ett natt någonstans, till ett vaccin, till något som inte gjorde min tillvaro i sverige ens det minsta angenäm. någonstans började en annan längtan uppenbara sig, min trötthet över att leva endast ibland gjorde att jag ville stanna upp, behövde en anledning. alla har vi våra egna strategier för att finna hyllan att lägga hatten på.



vi har våra egna penslar och kreativa förmågor. jag tror att vi måste lära oss att inte bara jaga vidare, att se vad det är som är vackert och givande utanför dörren. jag har fått lära mig och min vän malla har lärde mig hur rivande klor kunde upphöra. en tavla i ett träd, en vision som gör det möjligt att bygga kojan här hemma. något sker, vi tror att det är åldern hanna och jag när vi nu plockar vardags förtjusta poäng. vi måste bara lära oss att finna äventyret här medan vi tar vara på de möjligheter som förenklar så mycket i detta land.



fotot är taget i sommar när jag och hanna överraskade freden, ido och sara med en rafting tour i norrländsk fors. så nära äventyr. hon är snart hårfrisör och bor för närvarande i en stuga i skogen uppe i norrland. tacksamt nog är avstånd inte själsliga. vi finner våra verktyg. vi har våra visioner och det unika med dessa gör oss gränslösa. jag vill ha ett pussel av alla färger på en och samma gång. när jag ser detta nedan så strömmar en vild skön plan under huden.



så förbannat svårt är det väl ändå inte att bli genusvetare, skaffa en grön plats någonstans, vakna med kärlek och styrka genom två plus en lurvig hundvän. ha ett inspirerande arbete med fokus på internationella genusfrågor med diverse studier på fältet, i mcloud ganjs massiva omgivning. då kan vi stundtals bo i bergen, sitta på verandan invirade i filtar jag och kärleken, skrivandes på varsin avhandling medan hanna kommer förbi glidandes med en eld i ögonen och berättar om en människa hon precis mött som just förändrat hela hennes värld, om det hem för gatubarn de ska bygga eller något annat som hanna för stunden brinner för allra mest.



så. när jag och mina vänner undrar om vi gör rätt aktiva val så kan vi inte beskylla någon annan för eventuell olycka och diverse felsteg med vrickade banor. om vi tror på tanken så kan den växa enormt. men framförallt så är näringen den största, att leva nära kreativiteten och inte falla offer för enbart akademiska poäng och tro att livet är skolan, är att lyckas med just den där tentan eller att vara löjligt apsnygg.