namaste.

måste delge de starka möten jag fått vara med om ikväll. möten som får meningar om det som är viktigt att uppenbara sig extra tydligt. det började med en kvinna som jag sett på yogan många gånger. att befinna mig på en plats för yogisar är en energikälla, en stark plattform men för mig, inte ett socialt forum. dit går jag snarare för att genom vägledning komma djupare in olika asanas och möta mig själv. ikväll möttes vi ändå för att vi råkade båda vara öppna för det. vilken fantastisk kvinna! plötsligt är jag indragen i diverse idéer om experimentiell teater och månseanser och vidare, vägledning i hennes kulturs måntolkning ifrån mayafolket i sydamerika. med ett starkt leende påbörjar jag den en och en halv timme långa vakna meditationen med mycket fysisk kraft och fokus. efteråt låter jag dem rinna, tårarna. alldeles rena och lyckliga. de bara är där. yogas grund, att låta allt som är bekräftas men för den skull inte nödvändigt fångas upp, definieras. konstatera och andas, vidare. på väg från yogan kommer min yoga lärare fram till mig och ber mig om att lyssna. plötsligt ser hon på mig med stadig blick och börjar berömma mig för styrkan jag bevarar i varje del av alla de 28 hatha yoga poser vi gått igenom under kvällen och hon vill låta mig veta att jag kommit långt för hon menar att hon märker att jag är ute på mitt eget trygga vatten här i yogavärlden. min värld. hennes väl valda ord som samtalet fortsätter med värmer mer än 40 graders hetta och känns ärligare och större än det största diplomet med ett godkänt betyg i filosofi och religion. jag möter mina systrar och bröder genom yogan och jag lär mig varje dag vikten över att vara tacksam över den fysiska borgen som ger det inre en grund av möjligheter. en dag när det är meningen så ska jag iväg på den där resan som skall föra mig iväg till olika lärare, jag vill finna min vägledande guru med hanna vid min sida. tillsammans ska vi lära oss att förstå och bemästra mystikens stora under, yogan.

jag är numera morot förresten.

ömhetsös.

de står uppradade i räta linjer, böckerna. detta halvårs signalament för livsdesignen. philosophy and human rights. juridik och frihetsbegrepp kontra rättvisa. kan inte förneka att jag blivit färgad av de strikta ramar, de väldigt konkreta handlingsbegrepp och de mycket kritiska sökandet efter information och sanning som jag en gång underskattade mycket. ville tänka fritt och större, bortom och mer lekfullt. samtidigt så har jag med andra perspektiv lärt mig att konkretisera just de fantasifulla visioner som skapar ideér och jag tror starkt på kunskapens makt. å andra sidan vill jag inget hellre nu än att uppfyllas av annat. olika planhalvor behöver inte egentligen vara åtskilda men snäva ramar har inskränkt på både livfullhet och galenskap. jag vill vara känslomässigt avklädd nu, redo att färgas av annat. lära mig att åter sväva ut och tänka, bortom.

hade genrep idag med vår auktoritära lärare som är utbildad jurist. väntade oss blodig såg men möttes av berömmande ord och kritikens frånvaro. besteg ett mentalt berg med andra ord, vi kom över. nu väntar bara den riktiga redovisningen och nu har vi allt under kontroll. denna termin är nästan avslutad och mycket har skett mellan raderna.

kärleksband mellan mig och min sanna kamrat har förstärkts ytterligare och jag är mer än någonsin övertygad om vår mening. det är du och jag skäggpiraten. jag har återfunnit en vän och förlorat densamme och ett vänskapsrike. jag har vunnit en hundkamrat och kommit naturen närmare igen. mött nya vänner och skavt intellektet så till den yttersta grad av stimulans. velat fly undan och hitta hem igen. cyklat hem genom natten och varit på just rätt plats på jorden. jag har saknat mer än ord kan beskriva men också funnit att hattens plats på hyllan är innanför mina egna murars hud.

yogan har blivit vägvisaren igen och jag kan påstå att den räddar mig ur allt. ser framemot en sommar med mycket av den varan tillsammans med familj och nära. kommer att sakna kärleken men vårt band är större, starkare än allt.
igår firade vi förresten gandhis ett års dag med vegantårta. grattis käraste hund.

jaya radha.

redigerar detaljer innanför pansarhuden. städar undan, rengör med genomtänka meningar och beslutar mig i ivern att rensa ut söndermalda skivor för att spara en liten låda. en enda liten förvaring med dolda idéer om vad som inte längre är och gamla låtar. lådan är liten men meningsfylld. de tär inte men har förtärt. tidigare. ätit mig och energi. meningarna. de välfyllda men bortsorterade, nedplockade. ordentliga avslut känns för somliga bra. avbrutna relationer uppmanar den kvarlevande ambitionen att gå vidare och använda tidigare energier till någonting annat. växer vidare i andra riktningar. erfarenheten talar för att det högst oväntade kan ske när ofrivilliga uppbrott sker, när bärnstenshalspand går sönder. osannolika verkligheter kan skapas och bli melankoliskt vackra, för att sedan uppstå i all skönhet helt på egen hand. lådan i källan, i medvetandets onårbara rum. jag och en vän har tagit ett gott avslut. inte ett glädjande med nog så rättvist.

jag är övertygad om att askan alltid bär på möjligheter om glöd. omvandling av energier. aldrig har jag slitit så med mitt intellekt för att få ihop otaligt många skrivna tentor och det fantastiska är att jag har gjort det. done. nu följer jag min yogalärares uppmaning om att sänka örat innåt, lyssna på de naturliga ljuden, stegen, meningarna. de bortom andras ramar och närmare mina egna. yogan håller mitt center stadigt och påminner mig om hur jag vill leva och att allting faktiskt är möjligt. i mina lurar finns nu alldeles ny musik. egen musik. på sitt sätt delad men ändå, alldeles olyssnad på och väl tilltalande. tonerna är folkmusik med mycket indiska inslag. bjällror, ljusa röster. ganges flytande vatten när det passerar varanasi kommer till mig. idag är sikten klar och styrkan här. är älskad och älskar. ser min levnadsfrändes ryggtavla. närmar mig. lägger armarna omkring och delar med mig. andas mer, yoga mer. är alldeles öm i alla leder efter kvällens hårda pass. snart ska den lilla flocken ut på kvällstur. sedan väntar en natt. imorgon en gryning med ytterligare ett hårt pass med sann yoga med fokus på kärnan. skolan tar plats, tar tid men berör inte nämnvärt nu. att stanna upp under några stora träd och titta rakt upp och finna sig omsluten av en skrattande allé ger andra perspektiv.

faith. what is real?

här, i min nya stad brann vi igår för engagemang och sprang längs gatorna med slagorden nära. jag sprang för vår gemensamma värld och höll bärnstenen tryggt i fickan. det gäller att inte någonsin ta något för givet. det sägs att bärnsten kan frambringa minnen från tidigare inkarnationer. på sätt och vis tycks det inte helt osannolikt. jag närmar mig alltid den röda tråden av stark vilja i våra samtal. minns kraften och känner uppmaningen om att aldrig sluta tro.

it is about having faith in people. the only way to real friendship and your connecting to the world.

dont give up that fight.

det var länge sedan jag var så nära reggaetoner som nu. rätt ackord och det blir positiva steg, framåt. kroppen rör sig lätt och lederna är mjuka när musiken får mig att släppa kurslitteratur, slå på en skiva med pablo och ensam rör mig till ett upplyst tillstånd. detta kanske bara är ett ögonblick, kanske en evighet men just nu bekommer det mig inte.
blundar och ler, följsamt. get up, stand up.