dont give up that fight.

det var länge sedan jag var så nära reggaetoner som nu. rätt ackord och det blir positiva steg, framåt. kroppen rör sig lätt och lederna är mjuka när musiken får mig att släppa kurslitteratur, slå på en skiva med pablo och ensam rör mig till ett upplyst tillstånd. detta kanske bara är ett ögonblick, kanske en evighet men just nu bekommer det mig inte.
blundar och ler, följsamt. get up, stand up.