jaya radha.

redigerar detaljer innanför pansarhuden. städar undan, rengör med genomtänka meningar och beslutar mig i ivern att rensa ut söndermalda skivor för att spara en liten låda. en enda liten förvaring med dolda idéer om vad som inte längre är och gamla låtar. lådan är liten men meningsfylld. de tär inte men har förtärt. tidigare. ätit mig och energi. meningarna. de välfyllda men bortsorterade, nedplockade. ordentliga avslut känns för somliga bra. avbrutna relationer uppmanar den kvarlevande ambitionen att gå vidare och använda tidigare energier till någonting annat. växer vidare i andra riktningar. erfarenheten talar för att det högst oväntade kan ske när ofrivilliga uppbrott sker, när bärnstenshalspand går sönder. osannolika verkligheter kan skapas och bli melankoliskt vackra, för att sedan uppstå i all skönhet helt på egen hand. lådan i källan, i medvetandets onårbara rum. jag och en vän har tagit ett gott avslut. inte ett glädjande med nog så rättvist.

jag är övertygad om att askan alltid bär på möjligheter om glöd. omvandling av energier. aldrig har jag slitit så med mitt intellekt för att få ihop otaligt många skrivna tentor och det fantastiska är att jag har gjort det. done. nu följer jag min yogalärares uppmaning om att sänka örat innåt, lyssna på de naturliga ljuden, stegen, meningarna. de bortom andras ramar och närmare mina egna. yogan håller mitt center stadigt och påminner mig om hur jag vill leva och att allting faktiskt är möjligt. i mina lurar finns nu alldeles ny musik. egen musik. på sitt sätt delad men ändå, alldeles olyssnad på och väl tilltalande. tonerna är folkmusik med mycket indiska inslag. bjällror, ljusa röster. ganges flytande vatten när det passerar varanasi kommer till mig. idag är sikten klar och styrkan här. är älskad och älskar. ser min levnadsfrändes ryggtavla. närmar mig. lägger armarna omkring och delar med mig. andas mer, yoga mer. är alldeles öm i alla leder efter kvällens hårda pass. snart ska den lilla flocken ut på kvällstur. sedan väntar en natt. imorgon en gryning med ytterligare ett hårt pass med sann yoga med fokus på kärnan. skolan tar plats, tar tid men berör inte nämnvärt nu. att stanna upp under några stora träd och titta rakt upp och finna sig omsluten av en skrattande allé ger andra perspektiv.