livsyrsel.

bland kommer de. insikterna. sanningar. känslan över det meningslösa över att bygga upp så mycket glädje kring materia. minns mannen som bodde i ett litet hus i kasar devi, norra indien. utsikten vilade över himalaya. Inredningen var mycket enkel men rik på detaljer från barfota vandringar. hans sovplats följde solen och årstiderna. Ibland frös en vägg till, frost lade sig längs väggplankorna. då bytte han sida, kunde välja att vakna i solläge istället. han reste inte längre mycket utan hade landat. Inte förlorat sina vingar utan medvetet lagt dem åt sidan. kanske i en av alla de korgar han flätat av funnet material, smulat ned i de färger han utvunnit av stenar. denne man levde för sin dag och det kreativa. gjorde smycken. sålde litegrann. fick ihop till det nödvändiga. behövde inte söka lika rastlöst efter lyckan som jag gör nu. han hade gjort ett val han tycktes säker på. hos mig finns bara fantasin. möjligheterna är inte osynliga. men det jag gör nu känns inte utan gestaltar ett verktyg. men kan jag leva så, utan att vara verkligt berörd?

• kommer vi någonsin få råd till frihet? undrar hon.

att vilja nå, men inte heller behöva välja antingen eller. det handlar inte om att få råd att leva för en stund bland bergen, utan för att få råd att kunna skapa sitt liv utan att behöva leva i perioder, inte om att sälja sig själv för hårt arbete för några månader av lycka på andra sidan jorden.
det handlar om fria val men de fria valen är i sig mer konstruerade än mycket annat.

ibland kommer den– upplevelsen av stark hemlängtan.
det handlar om att vilja komma hem.

till den plats där stegen är mjuka, sinnet följsamt och blicken klar. hemlängtan till den valda platsen där sjalarna och böneflaggorna blåser i vinden. någon håller ett radband mellan fingrarna.
där virar jag in mig i filten, skapad av tibetanska händer.

" destinationen ar nadd. girlsen har tagit sig over berg och malariahelveten och vann efter provningar en djungel.
med bil i 45 graders varme reste vi for att na gransen till nepal. trasig i varenda kroppsdel anlande vi till gransen och losgjorde oss fran tunga vaskor och helt drankta klader. hastigt flatade vi ihop oss med nagra medresenarer och tillsammans blev vi en hogst besynnerligt skara som at middag. intressant med perspektiv, hade velat se oss med nagon annans ogon. dar vi satt, jag och pirjus tillsammans med tva japaner, en korean och en munk. same, same anda. hundarna borjar slass. varmen ar nara, som klister under skosulan. vi behover vatten slanger oss i sjon. en stund senare, nagra minuter eller timmar oppnar sig skyn och niagara skoljer over gatorna. de gamla kvinnorna med barkorgar pa huvudet skyndar hastigt, vi sjalva ler och nynnar melodier. en dag, manga intryck. en annan vardag an manga lever i, men lika verklig, av grasrotter och stenar. - linda. 1/6/05 nepal"