vidunderligt med verklighetsdun.

så har jag lyckats bemästra mig själv genom at skriva min livs första tenta i juridik. hade inte sett mig själv här för några år sedan då det jag allra mest drömde om var att så snabbt som möjligt finna bananskalet som skulle ta mig härifrån – till storheter och vidunderliga frizoner av all möjlig frihet med tillhörande kunskapsfloder. denna pågående resa har tagit mig så långt ned i landet som känns möjligt men inte mindre är jag faktiskt fortfarande kvar. har tagit mig igenom en bra bok de lediga dagar som följde efter tentan. en roman långt ifrån all kurslitteratur som också bearbetar ett ämne som även det står mig mil ifrån. läste belinda olssons gravidchock. klär i ord all orättvisa som kan följa av att vara en gravid kvinna på en hög nivå i karriären. inte bara på arbetet där hon hennes integritet tycks förintas och hennes fysiska sfär tycka förvandlad till allmän ägedom. arbetskolleger tar henne utan vidare på den växande magen medan hon förtvivlat vill skrika dem i örat att det fanimej handlar om sexuella trakasserier. folk anser sig äga rätt att tycka och tänka åt att alla håll angående dieter och fostran och vidare i all oändlighet. hemma vill hennes kärlek i sin tur hennes och barnets allra bästa. något som resulterar i att han försöker kontrollera allt hon gör för att inte hans barn skall komma till skada när hon bara vill få leva sitt liv och inte bara vara en fruktens behållare. dessutom är hon mer än villrådig över vad ett barn i kroppen innebär och i boken myntas ord som ”fittbralla ” något jag och mina vänner brukar kalla för ”kamelfot”. hon myntar vidare uttryck som ”analkontinens”, ”spräcktfittabajstrauma” och så vidare. jag log mig igenom boken i glädje och förfäran och lovar mina vänner en trygg hand att sätta naglarna i den dagen det kanske händer någon av de nära.

jag har snart på egen hand bidragit till att en skog skövlats med tanke på alla snytnäsdukar som går åt att hindra snuveriet från att dränka marken där jag träder fram. har haft enormt mycket cement i huvudet och frustration under huden. detta blandat med en hård knviskarp oro som starkt liknar hypokondri. dock inte för mig men för de som berör. det börjar lägga sig som som ett nät av verklighet i mitt förstånd. hon dör snart och det finns inte ett uns av mening att söka sig till hoppet för det finns inte. diagnos ALS med snabbt insjuknande. min mors syster. min hurtfriska moster med en framtid som plöstligt bara försvinner, förtvinar, rinner ned och fräter sönder all karmatro.

everything is possible. det är alldeles för sant.

en uppmuntrande tankekedja har slagit fäste. någonting gror i jorden nu. ett frö som aldrig riktigt dog. litet men friskt och grönt. det har börjat lite trevande med ord genom telefonen och jag kunde inte definiera mig själv bättre :

• typiskt dig att söka dig till kärnan av bönan linda.

vi rostar snart nytt kaffe och dricker ihop. sengångaren och rödräven.

allt är möjligt.