hastighetsmakerier.

"det känns absurbt att slänga upp väskan på ryggen och ge sig ut i gryning som endast lyses upp av ljuset från matta gatlyktor. fortfarande yrvaken och med det nytvättade håret i droppande tesar längs min gröna jacka. klockan är inte fyra ens en gång. i den trötta, ännu inte riktigt fungerande tankeverksamheten hägrar mest en längtan efter att befinna mig hos fred, omlindad och lovad ytterligare biljett till drömmarnas gränslösa näste. å andra sidan vill jag egentligen vara just här och nu - på väg. jag och hanna konstaterade en gång att det finns olika typer av människor med olika uppgifter lika verkliga som behov att andas.
att vara en resemänniska. med den övertygelsen går det lättare att påbörja en färd på väg till ett kargt land och med en uppgift som väger. efter att ha mött upp min resekamrat daniel och lite kaffe på väg mot arlanda så lever jag igen. vi möter upp med resterande del av den svenska delegationen och jag registerar genast att dessa dagar kommer att innebära strikt dresscode och mycket hävdelse. politiker med syfte i sina arbeten att vilja förändra skavande orättvisor är inga helgon, inga gandhi med enkel utstyrsel. har du något viktigt att säga ska det synas. i många avseenden innebär detta kostym med nyputsade skor. mina egna i tyg skapar kontrast men jag får erinra mig om det jag lovat mig själv, att inte kompromissa bort det personliga i allt det värdsliga.
väl framme i sankt petersburg. doft av vinter och brist på färg. överallt vägbyggen när vi drar fram genom landskapet i vår buss. smutsig rök från lastbilarna. stora hål i marken. jag och daniel menar halvironiskt att ryssland Är just en sådan mörk grop. tar in på en vägrestaurang där arbetare med frusna händer röker cigaretter och slött tittar ut över den dammiga lokalen. någonstans skränar en radio med ryska melodier. jag försöker beställa något som jag önskar ska vara veganskt men det tycks vara en omöjlighet. till slut får jag nöja mig med att åtminstone slippa griskött eller annat nyslaktad på fatet. får in ett par torra brödskivor med gurka och kanske är det tänkt att jag ska jubla nu.
väl i novgorod. en stad på 290 000 invånare, belägen på en kulle ovanför floden volchov. detta är en av rysslands äldsta städer. längs volchov seglade vikingarna som bestämde sig för att slå läger och grundade staden. vikingahövdningen rurik finns avbildad där idag. en hel del gamla monument finns bevarade och vid den berömda fästningen kreml finns ryssland äldsta palats. staden är förvånansvärt ordnad. relaterar till min resa till kaliningrad som förvisso är någonting alldeles eget men dock ändå ryssland där precis allt tycktes trasigt, såväl ytor som människornas drömmar. under dagarna i novgorod går jag ut och vandrar litegrann. gröna områden. fallna höstlöv. en marknad som säljer de typiska ryska dockorna. på träd hänger skyltar om att en cirkus med dansande björnar är i stan.
den mesta tiden går dock mest åt till föreläsningar. kompententa människor från många olika icke statliga organisationer. vill mycket men utan stöd från regering. glatt överraskad över att majoriten av förläsarna är kvinnor [i högklackat]. lär mig oerhört mycket om HIV/AIDS, om projektarbetens alla vinklar, alla avigsidor och den forsande faran med HIV spridningen i hela ryssland. privat får jag kämpa mycket. att göra mig hörd när de kostymklädda männen talar om sådant jag inte kan hålla med om, att vinna respekt trots att jag inte följer normen av vare sig hierarkiskt tänkande, kost eller utseende. varje kväll somnar jag utmattad, en dag närmare hemresa."






var glad över att återvända hem. över att babylon inte är norm överallt, att jag lever ihop med en mysman som kokar äpplemos och läser filosofi. bara njutningen över att dra på sig de bekväma kläderna, över att vara hur rufsig jag vill och vara barfotabarn och fortfarande värd att tala med. igårkväll blev jag ytterligare medveten och spudlande. medveten om att varande på ett visst sätt inte är tidsbegränsat. gav mig av med en man som lever för kulturen, som vackert pryds av dreads och som följer sina steg lite hit och dit överallt och ingenstans. hans sätt att tala om kärlek som det friaste som finns. över att se varandras behov även om det kan innebära att släppa den man har nämast fri, även om det innebär en avslutad relation. vissa har ständigt rastlösa steg och kan inte vara hel även om boendet innebär det skönaste kollektiv på den grönaste av platser. känner igen så mycket i hans ord som mina egna illusioner. rastlöshetens ständiga drivved även om jag nu funnit att rastlösheten inte behöver vara tärande sönderrivande utan går att fokusera på konkreta ting, på sådant inom armslängds avstånd. att det inte handlar om uppoffring, bortprioriterande, förträngande. att resor är att färdas men inte bara där utan också här. jag och denne man mauritz hamnade på nordiska folkhögskolan där fantastiskt duktiga människor spelade och sjöng så att det gick rysningar all over.
kom sedan hem till fred som frågar mig vad tid är. jag vet inte alls. endast medveten om att ögonblick byts ut i hastig fart nu och att varje nytt skede är ett val som jag designar med glöd. fyller i papper som kommer att förändra en hel del i livsboken. en stor resa nu där jag och fred håller varandras händer. utan att egentligen veta vad som kommer men där vi vet att vi inte släpper taget. istället ska vi bygga ett gemensamt bo och detta är en av de största destinationer jag kan föreställa mig. gemensamma färger. en nyans av mig och en av dig. lite skälvande men utan tvivel. jag är stor och liten och rak och sned. mest glad över att placera hatten lite symboliskt på vår hylla efter att julfirande i norr är avklarat.

talade precis med min vän pia i luren.
trots ihållande regn cyklade hon runt bland träd och var lyrisk som ett barn.
bara stövlarna är i klar färg är livet rätt bra ändå.

nästa anhalt. ett liv i kartong igen blir en boning på nytt.

livskonster.

been there and done that. upp och ned med magkänslan, rätt in i strålkastarljus och tillbaka. den lille röde i foajen på ett glänsande hotell. roade ögonbryn höjda till skyarna när ett dreadsfenomen ber om sin rumsnyckel i en miljö där män röker cigarrer i armanikostymer.tystnad. tagning. roas själv av detta spel. under ytan är vi alla nakna barn. måndag förmiddag spenderas på ur/kunskapskanalen bland människor att uppskatta. ett par kilo lättare efter ett par intensiva minuter under inspelning. resten av dagen glider jag runt som den gladaste rödhake längs gatorna och förälskar mig i en och annan vrå. möter en enorm mink utanför riksdagshuset och kommer precis i tid för att regeringen ska tåga ut efter att ha lagt ut den nya budgeten Och även beslutet om att bl. a lägga ned djurskyddsmyndigheten och låta jordbruksverket ta över djurskyddsfrågorna. mig står det högst oförståeligt och rent idiotiskt. once upon a time så fattades beslutet att ägna dessa viktiga frågor en egen myndighet just för att det behövs. nu protesterar bl. a djurens rätt högt. den socialdemokratiska regeringen hade lovat att ge minkar ett bättre liv [trots det avskyvärda i att överhuvudtaget behöva leva i minimala burar för att sedan gasas/elchockas/torteras - pälsprydnader] genom att få simma och röra sig. detta fr.o m 2007. frågan är vad som nu sker under borgarbrackornas makt. djur ger inte överklassen tillräckligt med pengar och nöje för att vara värda att satsa på antagligen. men. gå gärna in på djurens rätts hemsida och protestera mot en nedläggning av djurskyddsmyndigheten!

stockholm var för övrigt bra men bäst var det ändå att återvända hem och mottagas av den godaste vän i fredrik som intresserat lyssnar och sparrar.
ikväll har jag varit på en väldigt givande fika med honom. levande samtal om huruvida det är rätt att hålla djur i fångenskap alternativt släppa dem fria. mycket som i teorin är moraliskt korrekt Men som får sig svåra konsekvenser. det bästa vore väl ändå att vi alla kan integrera med varandra, den fullkomliga symbiosen?

jag måste sannerligen avrunda allra genast. min väska står åter igen packad och mitt visum sitter på plats i passet [min flygande matta]. om två och en halv timme måste jag öppna ögonen igen och strax bege mig mot den vite flygaren. destinationen nu är ryssland, novgorod. en HIV/AIDS utbildning som förmodligen blir inspirerande, sträv, tröttsam, jätterolig men framförallt lärorik.

efter en eftermiddag och afton som varit stor. att våga vara känslomässigt engagerad och vetskapen om att det är alldeles möjligt att virvla hur stort och fantastiskt som helst. har pepp i magen för framtidsvisioner, om att måla nya väggar med gemensamma nyanser att skapa en gemensam melodi. haft samtal med min norrlandsvän som är skog och mäktiga forsar öppna marker och lugn, har mött min quinna i malla och spelat afrikanska toner, dansat några steg och ägt skratt. ler och lever och lyckas med överlevnadskonsten med högt betyg men att somna är nitlotten.

ryssland nästa.

med dig i tanken.

med klart fokus.

mötte upp min vän albin på världskulturmuseumet i fredags. utställning om trafficking. högst relevant. trots all statistik som ständigt flimrar förbi i media så är slaget i mellangärdet inte mindre. relaterar till min tid i tanzania och besöket på sjukhuset för AIDS sjuka. att verkligen möta alla taniga kroppar, alla svårt tärda blickar. att kliva över döda kroppar där lukten inte lämnade en enda känsla ifred. att då förstå att statistik är sannaste verklighet, varje siffra en människa. att prostitution är ett högst globalt problem, alla länder berörda och trots det fortsätter denna människohandel med sexköpare som resonerar att det inte finns någon fundamental skillnad mellan att massera någon, klippa någon , torka i rumpan eller ha sex för pengar. tjejerna tycks gilla det, jag tror dessutom att hon blev kär i mig.." intervjuad sexköpare.
jag rekomenderar starkt alla att besöka utställningen. sedan detta med balans. efter utställningen och givande update med albin hamnade jag hos fredrik med vänner. de var hängivna matpepp och lagade vegan mat i stora mängder. kvällens tankeställare för egen del blev huruvida honung tillhör bina själva och att för mig och andra som vill leva rent och moraliskt bör vi icke deras guld förtära? tills vidare fortsätter jag förtära te med nypressad citron Och honung. so long ja.

min väska står packad nu. fredrik väntar mig för en avgångskaffe på centralen. min destination är huvudstaden för bli intervjuad för kunskapskanalen. ämnet handlar främst om ryska ungdomsbrottslingar. trots stressen denna vecka, att hinna greppa det enorma landet med sina problem så älskar jag flödet, deadlines, internationellt fokus. på torsdag ger jag mig av till ryssland, novgorod för att delta på en kort utbildning om HIV/AIDS genom palmecentret.

talade med min hanna idag. hon har svårt att finna skärpa i höstdimman. hon är det glödande lövverket men visst är det en utmaning, att motivera till dans alla dessa dagar. men saken är ändå den att vi kan om vi vill.

dagens lagerblad.

en kopp kaffe strax intill och veganefterätt. choklad är kärlek. ett substitut denne afton när han som äger ömheten är frånvarande med sin fysiska ande. en afton färgad av folkmusik, rena visor av människor där en särskild quinna med glödande fokus i blick, smilgropar som stumt berättar sanningar jag bara känner till i sovande tillstånd berör mig som mest. jag har slagit av på takten, på tanken. just där i stunden är jag med en hand trött vilandes i håret där den gröna baskern glidit på sned. en kulturkonsumerande. ypperligt nöjd över att smälta samman som en enhet av högst individuella stiler. hur nu ikoner kan te sig unika då vi alla följer mönster och normer som på sina egna vis förenar sig med varandra. ett enormt ekologiskt kärlekskollektiv. i min ena ficka vilar en kastanj ikväll. en gåva som med omsorg slank ned i fickan då jag som mest var på väg att upplösas tidigare idag. fann verkligheten så vass, nästintill elak. en definition jag egentligen tar avstånd ifrån då ingenting är varaktigt elakt, inte så länge som vi fredskrigare andas. ibland är dock stunderna under en dag alltför många och tätt duggande, energituggande. då blickar jag möter inte erbjuder annat än vassa armbågar, trånga synsätt och fördömande, hårda sulor. dagens tidiga timmar hade inte erbjudit mycket annat och då gled kastanjen så helande ned med ord som sa mig att världen visserligen kan te sig hård och taggigt vass men innanför är tillvaron len, hoppfull och leende. med kastanjen i fickan gled jag vidare med min dag. många samtal med min malin. lärde mig mycket av kvinnan jag känner så väl. så lätt att anta att din vän är en spegelbild men den inställningen bör inte inristas i sten. varje människa en egen värld med nya platser att besöka. medan vi vandrade runt bland heminredning,deignade visioner om att landa, omge oss av varma färger, kuddar och tygstycken så inspirerade hon, ifrågasatte, djupdök. jag älskar när hon gör precis sådär. rör omkring med träsked i det jag anse mig veta, allt för att få mig att inse det bottenlösa i varje egen vrå av varande.

igår var vi på bio. avnjöt almodovars att återvända. penelope cruz är inte bara fager för blickfånget. hon gör även en väldigt bra insats somden högst dramatiske raimunda. omtumlande livsrörelse jag tog med mig även efter filmens slut. labil, oberäknelig. varje känsla, bärandes utanpå för de närmsta att chockerande få ta del av. inser att jag inte är alltför len eller begriplig men huvudsaken är väl ändå att leva när allt det där, att vara sitt äventyrs eld, att uppleva inre resor för andra ögon än sina egna. tyvärr är det så. att vi är lärda att anpassa oss, att följa strömmen och bräka i takt med övriga. är så glad ändå över den norm vi själva trots det har möjligheten att med mod skapa.
vi måste anstränga oss lite mer nu när ljustimmarna sinar. göra allt för att behålla våra glada livsandar. talade med min vän daniel idag. han har precis bokat sin resa till mexico. vill på många sätt utan eftertanke bara följa honom, vandra runt i sandaler och dicka te i någon nyupptäckt gränd. så säker på att nomaden där, vilandes i mina steg behöver sina resor för energiuppladdningen. vet. men är ändå mer än någonsin närvarande just här, där hösten målar färgsprakande konst i det gröna. tillsammans med mina koraller här kan vi skapa ossen mångkulturell tillvaro för var och en Är vi resan och h a n, min nuvarande frände är definitivt min stora resa just nu, imorgon och även sedan.

back on track.

så är det då tänkt att jag åter ska ta upp detta ordens flöde, att vräka ur avklädd verklighet.
jag har lagt sydafrika under skorna. befunnit mig i johannesburg. staden bortom alla lagar. återvände till min melodi som skapas så verkligt i händerna. åter på mark i sverige som jag för ovanlighetens skull längtade efter. har hunnit med ytterligare en resa, en stor resa till tanzania där jag fick anta alla världens utmaningar i min strävan efter att kunna förinta orättvisor, arbeta för mänskliga rättigheter och bli inspirerad [ inte utmattad ] hoppfull och inte sönderslagen av bistra fakta. även sedan återvände jag till staden jag numera kallar hemma, åter bland människor som lyser starkare än någonsin. en kväll som denna har jag egen quality time medan fredrik befinner sig på annan plats än just in front. imorgon väntar afrikansk dans. jag och malla ser till att behålla motivation med starka färger och djembedunk. våren har övergått till höst via en sommar av ömhetsrus. ser framemot att linda frusna fingrar runt en kaffekopp i grönt, raggsockar, naturnära färger i alla kläder. lager på lager är vi människor av symboler.
jag slår på en låt med lasse fabel och glider vidare.