from time to time.

en del saker är ungefär att likna med en svulst av en kompakt kvävande kropp ett giftinjektionshelvete och ibland försvinner varje uns av mitt humana tankesätt och bara förgör och mörklägger och skulle med enkelhet utan samvetskval slita itu. uppfyller och utrymmer förnuft och drar sedan vidare lämnar mig med en stund av äckel medan jag försöker skrika LUGN nu, annat förgyller.

tentatid och jag gör ingenting annat än att frammana skrivkramp och jag tycker om stressen just där och då tillfällen av inlärd kunskap flyter upp och flyttar mig vidare, ett steg närmare något annat och jag tyder en karta av konspirationer som är den klaraste insikt om hur vi kan se på utveckling ur genusperspektiv eller hur praktiska genusbehov skapar positiva genusstrategier.

fredrik är i skåneland och idag har jag tänkt på det, att vi snart bor där. att han är i sina framtida hemkvarter. avstånd och närhet, allt är relativt.

avgifta, avgifta.

en kluven sanning.

talade med två kvinns om urmoderskraft igår, om kvinnoanda eller kalla det tjejsnack. ett begrepp, en definition som för att kunna existera i mitt vokabulär innebär att jag särskiljer på kvinnligt och manligt, detta trots att jag vill mena att vårt rent biologiska kön endast är en situation men inte vårt öde utan att vi konstrueras till att anamma våra sk kvinnliga vs manliga attribut, egenskaper och förhållningssätt i vårt dagliga liv samt vår omvärld. trots detta kan jag ibland känna en ren instinktiv längtan efter att omge mig enbart av andra kvinns, att diskutera sådana ämnen som av någon anledning aldrig känns lika relevanta i mäns närvaro. mäns, skriver jag. när jag samtidigt anser att vi alla är mer människor än kön vilket då borde innebära att samtalsämnen borde inkludera alla, beröra alla och definitivt vara viktiga överallt för att vi tillsammans ska förstå meningarna. jag är kluven men tror mig ändå vara medveten och inte vilja förespråka en förtryckande norm skapad av en manlig auktoritet. trots detta är jag för att inte hyckla definitivt en produkt av detta patriarkala samhälle. jag och fredrik lever tillsammans i en medveten relation. vi förespråkar båda två att inte klä på sig samhällets normer utan att istället våga göra annat. jag citerar min vän ulli; " han bär stora byxor medan du gärna klär dig i kjol, han står på scen och talar om politik medan du läser genus frågor ur böckerna och diskuterar på sidan om, han klättrar på hus medan du utövar yoga och söker inre frid.." jag finner detta intressant. samtidigt måste jag medge att jag trots min tro på en köns neutral värld formligen älskar gudinnor och beundrar kvinnokroppen som ett fantastiskt verk av naturen skapad med ett berg och dal bana landskap. varför Inte framhäva detta? frågan är, när blir ett skönt verk ett objekt?

jag hade en konstigt debatt med en ung man igår. jag inser att jag utan att ha relation till någon [man] lätt blir hård och vass och tar mig an ett ämne som feminismen som om jag beskyddar mina kvinnliga vänner, min moder och alla våra historiska mödrars mödrar. att ens kritisera att ordet feminismen används för att det skapar en orättvisa för alla män får mig att utgå från att personen ifråga inte har mycket gemensamt med mig. vi disskuterade länge utan att komma överrens men jag anar att många frågor hos mannen angående om alla feminister hatar män fick nya synvinklar. efteråt drack jag en kopp chai. till ett visst sorts te sitter det alltid fast en liten pappbit i tepåsens snöre med ett budskap på. mitt budskap löd; " to learn, read. to know, write. to master, teach. "

jag har just fått några rader av min sparringskvinna malla. hon får avsluta vad jag aldrig kunnat säga bättre själv;
Vi är det vi bär med oss, det vi gör nu och det vi drömmer om att förverkliga i framtiden.

"Gudinnan är jorden som skänker liv och tar liv - hon är skaparen men även förgöraren. hon finns i naturen, hon ÄR naturen och vi ser henne i månen och i havet."

när dåtiden blir morgondag.

gårdagen spenderades tillsammans med vänner och paltkok. jag försöker föra fram min önskan [till någon högre makt] om att alla ska få möjlighet att finna verktyg för att kunna förverkliga sina drömmar. vi sitter tillsammans jag och de mina och måste klassificera oss som vinnare på lyckohjulet inom många områden. vi plockar godhetspoäng i form av att våra storkmödrar låtit oss landa här i ett relativt säkert land med det sociala nätverket som erbjuder oss många fördelar. utifrån sett så är vi välplacerade. home is where your heart belongs nynnade mitt hjärtas melodi tidigare då jag med vana slängde upp ryggsäcken på ryggen eller tillfälligt placerade den i en vrå på ett tillfällig plats jag aldrig benämnde som hemma. det var i stegen som lyckan och meningen gjorde sig hörd och därför fortsatte jag och hade nog aldrig upphört, inte börjat söka annat om det inte vore för de omständigheter som på sitt sätt måste äga sin mening. jag och hanna resonerar alltid så, att vår vandring är ett resultat, ett närmande till vårt mission in life. men. om händelser och aktiva val har en viktigt del i den stora lärdomen, ett sätt att nå vidare så är även detta, mina nuvarande val med ryggsäcken samlandes damm också det enda rätta för mig, just nu. jag kommer aldrig aldrig aldrig upphöra vara i rörelsen. Jag förmodar att det handlar om en kompromiss av att inte få allt, inte det första och enklaste men istället kunskap genom att lägga vardagspussel, att lära sig hantera koder som förr var far away from me. kunskap, en del av ihopsnickrandet av framtidsvisionen. när vi sitter där med våra norrländska delikatesser, bara det en del av vad våra rötter är men hur aktiva val fört oss vidare och samlat oss tillsammans, sparvarna. just nu vill jag inte göra så mycket andra val än de jag gjort, de som får mig att bo i ett regnigt göteborg och allra mest fokusera på en fantastisk kärleksvän och globala genusfrågor, olika utvecklingsstrategier och en växande förmåga förmåga till kritik. jag vill ha detta för att jag tidigare någonstans förlorade hoppet, tappade ork och ord om drömmen. how to go next? jag ville vidare, ville naivt förändra världen men visste inte längre hur, förlorade ambitionen att ständigt arbeta med okreativa uppgifter, allt för biljetter vidare, varje krona kunde förvandlas till ett natt någonstans, till ett vaccin, till något som inte gjorde min tillvaro i sverige ens det minsta angenäm. någonstans började en annan längtan uppenbara sig, min trötthet över att leva endast ibland gjorde att jag ville stanna upp, behövde en anledning. alla har vi våra egna strategier för att finna hyllan att lägga hatten på.



vi har våra egna penslar och kreativa förmågor. jag tror att vi måste lära oss att inte bara jaga vidare, att se vad det är som är vackert och givande utanför dörren. jag har fått lära mig och min vän malla har lärde mig hur rivande klor kunde upphöra. en tavla i ett träd, en vision som gör det möjligt att bygga kojan här hemma. något sker, vi tror att det är åldern hanna och jag när vi nu plockar vardags förtjusta poäng. vi måste bara lära oss att finna äventyret här medan vi tar vara på de möjligheter som förenklar så mycket i detta land.



fotot är taget i sommar när jag och hanna överraskade freden, ido och sara med en rafting tour i norrländsk fors. så nära äventyr. hon är snart hårfrisör och bor för närvarande i en stuga i skogen uppe i norrland. tacksamt nog är avstånd inte själsliga. vi finner våra verktyg. vi har våra visioner och det unika med dessa gör oss gränslösa. jag vill ha ett pussel av alla färger på en och samma gång. när jag ser detta nedan så strömmar en vild skön plan under huden.



så förbannat svårt är det väl ändå inte att bli genusvetare, skaffa en grön plats någonstans, vakna med kärlek och styrka genom två plus en lurvig hundvän. ha ett inspirerande arbete med fokus på internationella genusfrågor med diverse studier på fältet, i mcloud ganjs massiva omgivning. då kan vi stundtals bo i bergen, sitta på verandan invirade i filtar jag och kärleken, skrivandes på varsin avhandling medan hanna kommer förbi glidandes med en eld i ögonen och berättar om en människa hon precis mött som just förändrat hela hennes värld, om det hem för gatubarn de ska bygga eller något annat som hanna för stunden brinner för allra mest.



så. när jag och mina vänner undrar om vi gör rätt aktiva val så kan vi inte beskylla någon annan för eventuell olycka och diverse felsteg med vrickade banor. om vi tror på tanken så kan den växa enormt. men framförallt så är näringen den största, att leva nära kreativiteten och inte falla offer för enbart akademiska poäng och tro att livet är skolan, är att lyckas med just den där tentan eller att vara löjligt apsnygg.