join the revolution.

"inspirerande med starkt engagemang och kampglöd, iver i benen och olydiga aktioner. något som jag önskar att jag,
mitt blod kokade över av just nu, att blicken var vild och orden möjligen både höga och hårda. istället är mitt sinne och kropp lugna, trygga, nästintill slöa medan mina händer som inte håller fanan högt istället lagar vegansk lasagne och vidrör min kärleks varma hud." skrivet av mig på lördagkväll.

den 8 mars och jag minns förra året då jag och mina systrar sprang tjoande längs avenyn fram, ackompanjerade av trumgruppen kiriakas slagverk. vi ville måla dagen starkt röd och vi menade varje ord vi sade. jag älskade oss där även om dagen efter en sådan dag ofta är ett tomrum, en känsla av avgrundsdjup och bakissmak i munnen. beska tankar över att systerskapet inte alltid håller ett ärligt mått, att männen fortsätter "förglömma" och förneka patriarkatet och tala för vårt jämställda land som den goda exemplet.

tillsammans är vi starka och vi måste organisera oss för verklig frigörelse.
några ord jag får nedskrivna på en bit papper i handen den 8 mars här i malmö. jag håller med och jag vill förena mig med mina systrar som jag saknar så, mina vänner systrarna. jag får nöja mig ändå. fredrik är mig med och håller den mentala fanan högt och våra feministiska diskussioner är ofta långa, starka och förenade. vi sluter samman med hans gamla vänner, min nya vän från i höstas och gandhi som första gången integreras i den lilla familjens aktivism. det ryser och känns där vi vandrar och när blickar möts i samförstånd. jag vill så väldigt gärna tro att vi står nära frigörelsen. om inte annat så just där och då.

vi fikar oss fram genom dagen sedan och slutar hemma med många koppar rött te. jag talar med nadia i telefonen och vi försöker rentvå våra dåliga samveten för att vi är hemma båda två denna lördag kväll den 8 mars när vi borde sluta samman med alla de andra firande människor, alla feministiska körer, all vild musik och queer/butch/femme/you name it - atmosfär. det är vår dag för helvete men istället så drar jag på mig mysbyxor och tänker att jag får ta ledigt nu. denna kväll kan jag tryggt luta mig tillbaka och veta att andra fixar kalaset nu när jag alla de andra 364 dagar om året försöker göra insatser för kvinnokampen, vår mänskliga frigörelse.

"inga pigor åt överklassen låt de skura de egna dassen".

jag somnade inte med gott samvete på lördagkväll.