så många varv åt olika håll.

"Kinesisk polis har använt tårgas mot 600 munkar i Tibet, som för andra natten i rad protesterade mot Kinas överhöghet, rapporterar Radio Free Asia." skrivet idag på sveriges radios hemsida.
protesterna i tibet uppmärksammar årsdagen av det tibetanska upproret 1959, som slogs ner av kina.
framför mig ligger två nyinköpa böcker. den ena, en självbiografi av jetsun pema, dalai lamas syster. den andra boken heter historien om tibet, samtal med dalai lama. ibland känns det mer än behagligt vad min mening handlar om. inte bekvämt, inte enkelt men det går att likna med att någon drar ihop min strupe, håller fast mina vener och tar min luft, mitt blods rytmiska bana, drastiska metoder för att påminna, upplysa mig.
jag vill åka till bergen och möta den där människan som ska visa mig vägen. jag talar inte om kebnekajse utan om himalaya. gärna ett besök i kangra. en av de mest spirituella platser i dharamshala och sedan vill jag spendera tid med tibetanska lärare i mcLeod ganj och få undervisning och integreras en smula. förstå saker. sedan gärna vidare, uppåt. en dag vill jag stå med fötterna i tibet. undrar vad som kommer att kännas då? anar att det vore som att förenas med en svunnen syster. allt känns komplicerat, förrvirande, omtumlande och stort. jag är rädd och tufff och övertygad.
varje dag bär jag något inom mig som växer. en kraft, en insikt, ett äventyr.

har funnit en fotograf som heter mikael röhr. här är några av hans bilder som slår mig hårt in i medvetandets dunkla kammare och ropar kom, ge dig av, tänk vidare.