för er.

maria, fredrik, gandhi och rasmus.

dagens uttalanden som får min uppfattning om världen att bli förbannad, rivande, förvånad, storslagen och fördjävlig.
en kvinna kommer ut ur butiken och kastar små vassa ögon på oss. åtta stycken aktivister och helt vanliga människor med plakat står vi utanför butiken. i tysthet. låter plakaten tala för sig.
- det är sjukt, det ni håller på med, väser hon, högt och ilsket. SJUKT är det! hon menar altså att det är sjukt att vi står utanför butiken peak performance. en butik som tidigare slutade använda päls på sina kläder men som nu åter igen börjat med detta onödiga och vansinnigt grymma. hon vill påstå att det som vi arbetar med, att vilja ge djuren sin rätt till liv, vår strävan att inget djur skall behöva offra sitt liv för att en fåfäng människa ska besmycka sig med någon annans päls/hud/liv. är det verkligen allt för skönheten?
vi står idag där för att manifestera att det inte är okej med detta utnyttjande. ledningen för peak performance har tidigare lovat att aldrig mer använda sig av päls och hade sedan syntetiskt päls i sitt sortiment. sedan svek de. nu väljer de att sätta ekonomisk vinning framför djurens liv. trots mängder av bra alternativ använder de sig av päls från djur, väl medvetna om det lidande som djuren utsätts för. IC company använder päls främst från rävar från farmer i finland. dessa rävar lever sina korta liv i små nätburar utan stimulans. när de är runt åtta månder gamla dödas de med elchocker. därefter flår farmaren dem och exporterar till sverige. i sverige är det sedan 2001 olagligt att farma rävar här.
det finns altså massor av alternativ men inga ursäkter!
så menar då denna kvinna att det vi gör är sjukt när hon just varit inne och handlat och bidragit till djurens lidande?
- ni kan aldrig rädda hela världen så lika bra att ni genast slutar! spottar hon ut och rusar iväg.


jag och nadia går runt och delar ut flygblad. en kvinnas uppmaning till mig är högst komisk;
- gå och skaffa dig ett riktigt jobb! lilla stackarns människa tänker jag. du är en sådan jag från min höga position en dag ska nita och mala i en kvarn. hur blir människor så bittra och framförallt, varför så provocerade över att vi försöker hjälpa de som själva inte kan göra sina röster hörda bland de som utnyttjar dem?
- freaks! det är vad ni är! säger en tredje kvinna till mig och nadia där vi går med frusna fingrar och försöker få människor att förstå.


jag blir ännu mer motiverad att fortsätta detta arbete och går tillbaka till gruppen som tappert står där, gandhi gläfser och exemplifierar hur vacker ett levande djur med päls är.


plötsligt kommer polisen. en hel buss med övervakare väller ut och ska kontrollera dessa terrorister som på gatan står. med dålig retorik försöker de behålla sin autkoritet. står stadigt, händerna runt bältet, vidrör snabbt sin batong, spänner ögonen, bröstar upp sig. försöker skrämma oss men inser att vi inte är särskilt räddhågsna och dessutom inte heller särskilt olagliga. vi forstätter, ställer oss tre meter ifrån butiken och blir så kvar någon timme till innan vi självmant vandrar hem.
jag och kärleken med den gemensamma glöden.

i all ära.

gav mig ut i morgonsolen igår. destination lund. syfte, att bejaka framtiden. satt på tåget och fick en plötslig längtan i magen att bara dra vidare. vad sker i höör? kanske var det dit jag skulle åka egentligen. vandra rakt ut skogen där, sitta ned på en tankestubbe. ensam men omgiven av leende gröna jordnära rörelser. jag formligen älskar tåg och dess rytmiska ljud. friheten, möjligheterna. en räls är sällan endast begränsad åt ett håll. jag steg av i lund. gick omkring på kullerstensgator och fylldes av hemmakänslor. kanske är det minnen av min första tid i göteborg och haga, kanske påminner mig lund om när jag och några kärlekskrigare var på väg med folkabussen till spanien och tog en fika i lund innan avfärd. i vilket fall så njöt jag stort och blev övertygad om mitt val av framtida val av tre år när jag mötte studievägledare och avgångsstudenter ifrån genusprogrammet. nu är ansökan inskickad och jag anar att mitt lilla genusbibliotek bara växer sig större nu.

läser ord från mitt kära quinnoliv denna morgon. låg och tänkte på henne igårkväll. den beundran och kärlek jag känner för denna människa är ibland högre än min kärlek för annat men det vore omöjligt att finna sätt att förklara det på. det handlar inte bara om att vara goda vänner utan snarare om ett familjeband, ett passionerat intresse och en trogen hand. vi behöver varandra vi likasinnade för att bejaka våra egna och spegla varandras eldar. genom varandras blickar föder vi egna steg genom och tillsammans. jag vill verkligen att vi är en del av varandras danser malla. jag tänkte det igår där jag vandrade ensam i lund. ensam är stark ibland men det vore en lögn att säga att jag inte önskar att vi kunde dela styrkan tillsammans. jag börjar känna min egen glöd igen, hur aktörens insikt om de egna stegens styrka växer.
kom så demonstrerar vi tillsammans för livet!

it is what you get.

från klockan tio imorse har jag suttit i en sal och blivit överröst med övertygelse. min nya vän rasmus har visat sig vara både en inspiratör och god inkörsport. han har påmint mig om hur jag kan påminna mitt arga sextonåriga jag med svart hår, att hon fortfarande finns kvar och brinner.
dessa tankar får mig att tänka på något som min hobbitliknande vän ulli har skrivit. " det kommer fortfarande handla om samma sak, om de små vardagsbekymren såväl som de stora existentiella frågorna. allteftersom vi långsamt börjar gå med på att kalla oss vuxna kommer vi långsamt befästa vilka vi är samtidigt som vi växer och förändras. vi inser vilka vi är, vad vi vill göra, vad vi tycker om och vad som är viktigt för oss.." menar hon.
jag vill inte påstå att det är sextonåringen som nu vill fortsätta där hon slutade men jag menar med min pararelltanke till ulli att en hel del saker har blivit väl rotade inom oss och mestadels förändras med erfarenheter. inte försvinner eller ens helt förvandlas. jag blev som sextonårig djurättsaktivist med en svart och vit syn på min omvärld. hela min tillvaro bestod av skarpa kontraster där jag befäste allt som ont eller gott, fri eller fängslad. jag var med andra ord en ung bitterhöna som trodde sig veta. min aktivism stegrerade till omätbara nivåer och där, någonstans med ena foten hängandes över kanten, brann jag upp. alla år efter det har djurrätten legat i vila och aktören har med erfarenhet lärt sig att handla annorlunda, taktiskt- och ibland klokt.

jag har nu deltagit på en hel dag med workshop rörande djurrätt med frågor om vad djurrätt egentligen handlar och anledning till att vilja engagera sig. vad innebär det att vara streetsmart, att praktisera civil olydnad och liknande. mina tvivel rörande animal liberation är urskurade ur mitt medvetandes innersta, helt igenom ersatt med en beundran för de människor som fritar djur som utsätts för tortyr. fritaganden som är noga planerade för att varken djur eller människa skall komma till fysisk skada. att se hur de fritagit apbarn, råttor som låg invirade i hårspraysliknande tuber, minkar och rävar snart skulle bli mördade genom el - en kabel instucken i analen, den andra i munnen - alt. gas. otaliga katter som vankade runt och skrek i burar med elektroder fastsatta på kroppar med utväxta kroppsdelar på fel platser pg.a experiment, mängder med beaglehundar vuxna som valpar, höns och getter. allt har den "moraliskt goda" människan använt i försök. tack vare fritagare som länge arbetat med att ta sig in i lab för att ta reda på den verkliga situationen och sedan väl genomtänkta planer så har många djur blivit fria och fått chans till ett liv. alldeles för få med tanke på alla de djur som utnyttjas men dessa djurrättshjältar gör en insats där de är beredda att offra både sin frihet och livet för övertygelsen.
djur ska aldrig behöva lida.

"risken för plötslig spädbarns-död minskar – djurförsök ger kunskap om orsakerna" finner dessa rader på en sida med information om medicinska argument för djurförsök.


skulle någon mena att det är legitimt att placera detta människobarn i en stålbur med elektroder placerade här och där, hörlurar fastlåsta på öronen dånandes med obehagliga toner för att mäta mänsklig reaktion på musik, kanske också prova lite vätskor som vi för in med olika verkytyg i barnets vagina alt penis, i munnen, i näsan samtidigt som vi tejpar ihop käken som vi just borrat ett par skruvar i, mest för att mäta hur smärtan tar sig uttryck i människobarnets ansikte?
hur kan det vara legitimt att då använda ett djur när det är medicinskt beviset att inget ingen medicin framtagen på djur är garanterad resultat på människa? dessutom är det bevisat att djur lider, känner glädje, sorg, längtan et.c. något som egentligen inte är en nyhet.

vi lever i en vansinnigt sjuk värld av illadoftande hierarkier.

" i de flesta djurförsök används djuren som modeller för människan, för att forska om människokroppen, människors sjukdomar och hur människor riskerar att skadas av olika kemikalier, produkter, miljögifter mm. men det finns många skillnader mellan djur och människor som gör det svårt att översätta resultaten från försök på ett djur till vad som händer i människokroppen. att använda djur som modell för människan är alltså långt ifrån perfekt. därför finns många skäl till att utveckla och använda alternativ. för djurens skull men också för människans. de alternativa metoderna
- när de väl finns - är ofta billigare, mer pålitliga och ger snabbare resultat än djurförsök." funnet på hemsidan för stiftelsen för forskning utan djurförsök.

vi får aldrig sluta höja rösterna åt dem som inte själva har den sorts röst som allmänheten lyssnar till. det var en givande dag med intressanta möten och bra infallsvinklar som hade alla tänkbara färger. har stor lust att fortsättta med nystarten åter införliva aktören. rimlig nivå nu. annat får ta tid. fick precis tillbaka tentaresultatet och tycker mig förtjäna ett riktigt firande, VG på juridiken. där fick hon till det.

nu ska jag ha en soft afton och försöka att inte kräkas vid tanken på de människor som äter kött. de må låta pubertalt men det är en förbannat äcklig handling i fullaste förnekelse. det kan aldrig vara försvarbart med några som helst argument att stödja den industrin.

så många varv åt olika håll.

"Kinesisk polis har använt tårgas mot 600 munkar i Tibet, som för andra natten i rad protesterade mot Kinas överhöghet, rapporterar Radio Free Asia." skrivet idag på sveriges radios hemsida.
protesterna i tibet uppmärksammar årsdagen av det tibetanska upproret 1959, som slogs ner av kina.
framför mig ligger två nyinköpa böcker. den ena, en självbiografi av jetsun pema, dalai lamas syster. den andra boken heter historien om tibet, samtal med dalai lama. ibland känns det mer än behagligt vad min mening handlar om. inte bekvämt, inte enkelt men det går att likna med att någon drar ihop min strupe, håller fast mina vener och tar min luft, mitt blods rytmiska bana, drastiska metoder för att påminna, upplysa mig.
jag vill åka till bergen och möta den där människan som ska visa mig vägen. jag talar inte om kebnekajse utan om himalaya. gärna ett besök i kangra. en av de mest spirituella platser i dharamshala och sedan vill jag spendera tid med tibetanska lärare i mcLeod ganj och få undervisning och integreras en smula. förstå saker. sedan gärna vidare, uppåt. en dag vill jag stå med fötterna i tibet. undrar vad som kommer att kännas då? anar att det vore som att förenas med en svunnen syster. allt känns komplicerat, förrvirande, omtumlande och stort. jag är rädd och tufff och övertygad.
varje dag bär jag något inom mig som växer. en kraft, en insikt, ett äventyr.

har funnit en fotograf som heter mikael röhr. här är några av hans bilder som slår mig hårt in i medvetandets dunkla kammare och ropar kom, ge dig av, tänk vidare.

död var aldrig glöden.

gick och lade mig med ett leende sent igår. trötta ben efter en lång cykeltur men glad för eftermiddagens äventyr. fantastiskt hur oförutsägbara möten mellan andra människor ledde till att jag lade om dagens planer, drog ut på strövartåg och fick en ny bekantskap. efter ett oväntat telefonsamtal drog jag iväg för att möta en främling för att ge oss av på ett gemensamt möte. främlingen visade sig vara en inspirerande man med djurrättsaktivism i ena handen, hundengagemang i den andra. han drog med mig på en föreläsningskväll med en hundkonsult. vi förenade denna kväll var ägare till omplaceringshundar och gatuhundar, veganer och lagomt unga. vi talade denna kväll om vikten av att aktivera sin hund mentalt med fokus på att lägga spår.
plötsligt är jag med i en grupp och gandhi ska snart ut och spåra för första gången.

tidigare denna morgon hade jag stuckit ned min hand i fickan och fått upp en ihopskrynklad lapp med info från djurrättsgruppen djurättsalliansen. nu visar det sig vara så att min nya bekantskap är en av huvudaktörerna även där.
fine for me. anmäler mig och fredrik till deras workshop på lördag.

"Djurförsök. Pälsindustri. Djurplågeri, förnedring, död, misär. Jorden är inget trevligt ställe om man haft oturen att födas av fel föräldrar. En inspirerande dag och du går därifrån med en vilja och kraft att flytta berg för att rädda djuren."

dagar som igår ger mig hopp och påminnelser.

join the revolution.

"inspirerande med starkt engagemang och kampglöd, iver i benen och olydiga aktioner. något som jag önskar att jag,
mitt blod kokade över av just nu, att blicken var vild och orden möjligen både höga och hårda. istället är mitt sinne och kropp lugna, trygga, nästintill slöa medan mina händer som inte håller fanan högt istället lagar vegansk lasagne och vidrör min kärleks varma hud." skrivet av mig på lördagkväll.

den 8 mars och jag minns förra året då jag och mina systrar sprang tjoande längs avenyn fram, ackompanjerade av trumgruppen kiriakas slagverk. vi ville måla dagen starkt röd och vi menade varje ord vi sade. jag älskade oss där även om dagen efter en sådan dag ofta är ett tomrum, en känsla av avgrundsdjup och bakissmak i munnen. beska tankar över att systerskapet inte alltid håller ett ärligt mått, att männen fortsätter "förglömma" och förneka patriarkatet och tala för vårt jämställda land som den goda exemplet.

tillsammans är vi starka och vi måste organisera oss för verklig frigörelse.
några ord jag får nedskrivna på en bit papper i handen den 8 mars här i malmö. jag håller med och jag vill förena mig med mina systrar som jag saknar så, mina vänner systrarna. jag får nöja mig ändå. fredrik är mig med och håller den mentala fanan högt och våra feministiska diskussioner är ofta långa, starka och förenade. vi sluter samman med hans gamla vänner, min nya vän från i höstas och gandhi som första gången integreras i den lilla familjens aktivism. det ryser och känns där vi vandrar och när blickar möts i samförstånd. jag vill så väldigt gärna tro att vi står nära frigörelsen. om inte annat så just där och då.

vi fikar oss fram genom dagen sedan och slutar hemma med många koppar rött te. jag talar med nadia i telefonen och vi försöker rentvå våra dåliga samveten för att vi är hemma båda två denna lördag kväll den 8 mars när vi borde sluta samman med alla de andra firande människor, alla feministiska körer, all vild musik och queer/butch/femme/you name it - atmosfär. det är vår dag för helvete men istället så drar jag på mig mysbyxor och tänker att jag får ta ledigt nu. denna kväll kan jag tryggt luta mig tillbaka och veta att andra fixar kalaset nu när jag alla de andra 364 dagar om året försöker göra insatser för kvinnokampen, vår mänskliga frigörelse.

"inga pigor åt överklassen låt de skura de egna dassen".

jag somnade inte med gott samvete på lördagkväll.

självankrad och ihopvirad och frisläppt.

med en imponerande kroppshydda sitter hon där på marken. till synes ingen återhållen frustration eller osynligt band runt halsen som håller henne kvar. istället är där ett lugn, en verklig trygghet över att existera och närvara. en klar blick, öppet betraktande. ingenting undgår henne, det gröna fältets drottning. en sekund senare sätter hon fart när hon på bråkdelen av en sekund uppfattat nya rörelser i ögonvrån, nya liv som hon ska välkomna, ta under sitt beskydd. hon är vallarkung och vishetens moder. hon ser till att rättvisa skapas mellan unga djur i uppgörelse, utan ett ljud ser hon till att de andras skatter läggs framför hennes höga bröst. denna drottning, denna vallhund vi mötte idag vid havet tog andan ur mig och min valp som har mil kvar att vandra för att ens komma i närheten av vad denna uppenbarelse utstrålade. när hon såg in i min ögon med de där djupt mörka som tycktes äga all rofylldhet i världen så suddade hon ut alla tvivel på att de finns reinkarnationer av de visaste själar, alldeles intill oss.

vi har en ny föreläsare i politisk filosofi och modern demokrati. den bästa hitills. är tacksam och förvånad [sorgligt att jag ska behöva vara just det, förvånad] över hans ständiga genusperspektiv i undervisningen. stannde till idag efter fyra timmars föreläsning och frustade lite över hur hans undervisning är ett undantag från regeln. har katalogen i min hand nu och mitt val är så i stenen gjutet. första gången har jag beslutat mig för att tre år inte är en evighet, tre år på samma plats är mer än tre år i en och samma byggnad med otaliga böcker. det är en inre resa, en utvecklande färd genom orättvis historia, samtida frustrationer, hopp, hjältinnor och framtida visioner. en morgondag med en vald livsstil i hand.
senast igår sa jag till fredrik att jag nog alltid kommer att vara lite olycklig, aldrig kommer att kunna förinta det sorgsna rummet som bär de andra drömmarna. drömmar om det barfota, det att leva nära de mina, att bada med fler elefanter, lära mig mer om kristaller och forsränna genom fler vilda forsar. markören i mitt sinne nu konstaterar dock en acceptans. en respekt för att jag gjort ett aktivt val, inte varit något jag föraktar, ett drivved. allt har sin tid och jag får be om hjälp att minnas detta när jag är dränkt i böcker och bunden vid ett program.
aldrig har kvinnokampen, rättvisefrågor och jämlikhet varit långt borta. jag kan välja det ärligt och se min framtid i ögonen. jag ska läsa vid centrum för genusvetenskap i lund där bl.a queerforskaren tiina rosenberg som har skrivit bl. a L-word och författaren jens rydström, som bl. a skrivit en avhandlig om "sinners and citizens: bestiality and homosexuality in sweden 1880-1950, arbetar. känns mycket motiverande. vad blir en genusvetare då?
vad händer med mig år 2011?

"Genusvetenskapens fokus på att förstå olika mönster och maktstrukturer relaterade till kön ger användbara verktyg för att arbeta med dessa frågor i såväl arbetslivets olika delar som inom forskningen. Exempel på tänkbara arbetsuppgifter för en genusvetare är olika typer av jämställdhetsarbete inom förvaltningar, organisationer och företag, utredningsarbete och samhällsplanering ur ett genusperspektiv, biståndsarbete och olika typer av informationsarbete samt samhälls- och kulturjournalistik. Sida, FN och andra internationella organisationer betonar dessutom behovet av genusanalyser för vår omvärldsuppfattning, vilket gör att genusfrågor blir alltmer centrala i internationellt fredsarbete, biståndarbete och arbete för mänskliga rättigheter."

ingen framtidsvånda egentligen. det handlar mest om att vilja ha allt, hela tiden. jag vet att vi kan få vad vi vill ha om vi tar det. ett varmt handslag av förståelse och sparringspepp under huden för min vän, min malla som talar sanningsrim och så älskvärt mycket styrka. så nära, som ingen annan får gå. där är du och jag och regerar.
dessutom så är det ett löfte skrivet i jorden, till farfar.
den som inget säger, finns inte.

största glädjen just nu är längtan efter sommaren - min tid med hanna.

de där gruskornen i skorna.

den där hatten som skall läggas på hyllan för att symbolisera en känsla över att vara hemma. jag märker i vissa stunder tydligare än andra att den ännu inte hamnat på sin plats. en vän till mig har gett sig av till norge och jag saknar henne. hon har det arbete som nu ger löning åt någonting som tidigare gestaltade en livstil på frivillig bas. på sitt sätt så har hon funnit sitt verktyg, eller åtminstone ett av dem nu. ändå går hon fortfarande vilse ibland. hennes rader får mig att tänka vidare och känna ståpäls klä mina armar. att gå vilse är att finna nya vägar och möta ännu fler färger genom utmaningarna. tänkvärt då ens val inte genast artar sig som önskvärt. malmö är inte så annorlunda då människans koder tar sig lika uttryck nästan överallt. klart och tydligt märker jag dock att den öppna, nyfikna, självsäkra människan inte kommer till uttryck nu, den jag älskar att vara lyser frånvarande här och jag saknar henne. detta påverkar starkt vad malmö är för mig, dessa stunder då hon tycks vara en drunknad. min hanna planerar sin resa till indien och jag vill stundtals skrika mig blodig för att jag inte är en del av de planerna när hennes plan handlar om det liv jag älskar och saknar som vore jag den lilla flickan och indien den stora idolen, drömmen, kärleken.

var nyss ute med vår gandhi. tidig morgonpromenad. andra sover denna söndag men vi två är vakna och parerar mellan yrvakna fåglar, går mellan stenar, hämtar pinnar och torkar leriga tassar rena. freden sover och ser så avslappnad och hel ut. han har anpassat sig till malmö bättre än jag och vi är båda förvånade. jag tycker egentligen också att vi har det fint här. det är fågelvänligt. mitt sinnes skavanker har sin djupa grund i tvivel över vad den barfota bohemkvinnan ska göra när hon både har en vilja
att stanna och att vilja falla.